Maricka Diana Susanne Michaloff / Pentillä, jag saknar dig hela tiden.
Jag önskar du va här hos mig, se de jag ser, känna de jag känner och visa dig hur allt har börjat gå bra igen.
Jag gjorde det största misstaget av alla, men jag löste det igen.
Jag vet att du hade varit stolt om du hade varit här, du hade varit stolt över dina 2 söner och mig, din dotter.
Du kommer alltid finnas i våra hjärtan, en del av dig kommer aldrig försvinna



 Ibland sitter väl alla och bara tänker?
på de som varit, de som är och de som kommer att hända.
På de som lämnat oss, på dom som har kommit att bli en ny vänskap, på dom man håller kär.
Hur mycket jag än hatar att erkänna de så saknar jag min familj, jag tänker på er nästan varje dag, på morgonen då jag märker att de är inte i min säng jag sover, jag hör inte mamma som tjatar om att jag måste stiga upp, det är inte mamma som sitter och väntar i soffan då jag kommer hem senare än jag skulle, och det är inte mammajag pratar tjejsnack med.
jag hör inga hundar som skäller, det är inte mitt rum jag ser.
Det är inte pappa jag pratar med om hur full man var på festen eller kanske om att jag såg en snygg kille på stan, det är inte pappa som jag skämtar om sex med eller får höra dåliga historier av, det är inte min familj jag lever med längre, och jag vill bara hem.