Mammsen,

Fyfan vad jag saknar dig!
Det sägs att man inte vet vad man har förän man har förlorat det,
Men jag visste vad jag hade och jag vet vad jag har.
Jag har alltid velat vara som dig,
om de va nått du inte gillade så sågade du de direkt.
Redan vid 13 års åldern gick det nedförs för dig,
Du började med droger och när du va 15 brände du ner ett hus.
Men jag kunde inte ha varit stoltare över att ha dig som mamma.
Anledningen till att jag ville vara som dig va för du stog för det du tyckte, du sket i vad andra tyckte om dig.
Du körde ditt egna race och även om de sket sig rejält så bar du huvudet högt.
Dagen jag får barn ska jag berätta om dig,
Jag ska berätta om vilken krigare du var,
Jag ska berätta om ditt liv och hur du hade ett hjärta av guld.
Jag ska ge dom det livet du ville ge mig,
kärleken du gav mig.

Fan mamma, Du kunde gjort så mycket av ditt liv men de gick så snett.
Men du ska veta att det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Jag önskar att saker hade varit anorlunda fast ändå inte.
Du fick slut på ditt lidande och jag kunde inte begära att du skulle vara kvar hos mig och fortsatt lida,

Året med dig må ha varit det värsta i hela mitt liv,
men utan de året hade jag inte varit den jag är,
hade aldrig haft de äventyr jag haft och gjort dom jävliga sakerna jag gjort.

Jag vet att du inte skulle vart lycklig och sett när jag blev avstängd från skolan,
men jag vet att du skulle skrattat åt mig och sagt
" de va jävligt klumpigt gjort, jag skulle gjort de bättre"
Det är därför jag älskar dig,
Du såg det ljusa i det mörka.


Peace

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback