Tänkte svara på en kommentar,

Anonym om I'm pretty big:
jävlar vilka bristningar, säker att det inte är tvillingar?

Svar; Jag är säker på att det inte är tvillingar, det är bara en liten kille i magen. Själv så tycker jag att jag kommit rätt lindrigt undan bristningar med tanke på att jag faktiskt gått upp 20 kilo.

Nu ska jag gå på ica och köpa godis!

Igår var jag och fikade med Mr X och hans mor. Det var riktigt trevligt!
Innan så var jag riktigt nervös eftersom jag inte hade träffat hans mamma tidigare, men det visade sig att jag hade varit nervös i onödan. Vi fikade, pratade och hade jättetrevligt. Kändes riktigt bra.

Idag så fyller min kära storebror Jonathan 23 år. Så jag väntar på att pappa Kent ska sluta jobba, fara hem och rasta hundarna och komma tillbaka till stan så att vi kan fira Jonte.
Annars så har dagen varit riktigt lugn framför datorn med film och mat.
Har även legat och pratat med lilleman i magen som jag tror börja bli less och vill komma ut snart. Han är rätt slö just nu, vilket kan bero på att han hade ett misstänkt joggingpass inatt. Och energin kommer helt klart från hans pappas sida, det finns ingen annan förklaring.

Men nu ska jag se Nightwatch och jag får hoppas att den är bra.

Dagen har spenderats hemma i lägenheten. Det är rätt härligt att få vara hemma och bara vara.

Igår så vara jag och åt middag med pappa Kent och bror. Vi for även och köpte mig en hårddisk med ca 2000 gig, så nu kan jag se filmerna på tv:n ist för att måste se dom på datorn.

Jag har faktiskt inte så mycket mer att skriva en dag som denna, förutom till personen som kommenterade mitt tidigare inlägg;

Du har inget med saken att göra, och det är ganska uppenbart att du inte vet något om läget heller. Och det du antyder om att jag fixat med soc visar att du inte har nån större aning om vad det handlar om. Vill du ha något sagt så kan du ju lämna namn och stå för vem du är eller prata med mig så slipper vi dessa missförstånd.
Och att du hoppar på någon som står mig så pass nära är inte acceptabelt och därför tar jag bort din kommentar.

Vad jag inte har berättat eftersom jag inte har skrivit på en evighet är att jag väntar en liten pojke!
Jag har inte skrivit på länge för att det finns så mycket känslor och tankar som inte går att förklara. En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag välkomnar den med öppna armar.

Och snart är det dags för min lilla prins att komma ut till den stora världen. Det känns skrämmande men ändå så oerhört efterlängtat.
Sålänge han är i magen så kan jag skydda honom från det grymma som finns omkring oss, men när han väl kommer så vill jag visa honom allt det vackra som finns i världen.

Jag vill få pussa och krama honom. Jag vill få bli den där jobbiga mamman som aldrig vill att han ska växa upp samtidigt som jag vill att han ska lära sig stå på egna ben.
Jag vill se hans första steg, höra hans första ord, få se när han är kär för första gången. Ja, jag vill ha allt det där, och det kommer jag att få.

Det är inte alls länge kvar nu, inte ens 2 månader.
Jag känner hur han växer i magen, hur han rör på sig trots att utrymmet blir bara mindre och mindre. Jag kan känna när han har hicka, vilket han har väldigt ofta.
Det kan vara väldigt irriterande i vissa stunder, men det är min lilla älskling som är därinne och han får vara hur jobbig som helst för det är min son. Min lilla prins som lever och dricker fostervatten tills han får hicka.
Jag är lyckligt lottad!