Jag är verkligen skitdålig på att uppdatera bloggen. Men en grej som är ny, det är att jag ska inte säga att jag ska bli bättre för det är ganska uppenbart att det inte blir något av.

Dagen har spenderats i sängen, vilket alltid är lika skönt. Det är dock inte bara för att det är skönt att ligga och knodda utan även för att det är krångligt att få sig upp ur sängen. Så när jag väl har lagt mig så stiger jag inte upp i onödan.

Imorgon ska jag och mamma hämta lillemans säng, vilket känns helt underbart! Jag längtar tills jag får bädda till den lilla sängen och göra det mysigt.
Så det enda som saknas nu är min lilla bebis, men han verkar vara väldigt mammakär och har inte det minsta bråttom att komma ut. Men jag ska inte klaga utan jag får vara glad att jag vet vars jag har honom och njuta av tiden då han är i magen. För när han väl har kommit ut så kommer tiden gå så fort och huxflux så är han tonåring och då kommer han säkert inte vilja sitta hemma med mig och se halv 8 hos mig.

Jag har även märkt hur mammakär jag själv har blivit. Om jag inte får prata med mamma minst en gång per dag så känner jag mig helt plötsligt väldigt ensam. Jag har gått från att nästan inte ens vilja ha med mamma att göra till att jag måste prata med henne varje dag och försöker näst inpå att få flytta hem till henne så att jag alltid ska ha henne nära.
Det är knasigt hur man kan förändras, men alla förändringar är inte till det sämre utan det kan bli till så mycket bättre.

Nu ska jag prata lite med D och sen ska jag försöka sova.

Som rubriken säger så är D i Barcelona. Han pluggar bartender där och är ute på äventyr.

Jag hoppas verkligen att du har en helt underbar tid där borta. Du behöver få göra nått nytt och roligt.
Jag saknar dig och jag är glad att facebook och msn finns så att vi fortfarande kan prata. Du vet att du är min bästa vän och jag är så glad att du har orkat med mig nu under tiden jag är gravid, för jag har varit jävligt tjatig och jobbig ibland.

Njut av din välförtjänta "semester" och gör allt det roliga du kan göra där som du inte kan göra här så ses vi när du kommer hem igen!

Dagen har inte varit så lugn som mina dagar brukar vara.
Jag, M och C har varit och handlat mat, varit på folkparken, försökt knippsa mina piercingar i bröstvårtorna, och tjollrat med min godman. Jag har även fått hem diskmaskinen som jag skulle få och så har jag försökt lägga alla barnkläder iordning i garderoben så att det blir lätt att hålla reda på storlekarna.
Nu är det bara en spjälsäng och en bebis som saknas, men det är ju påväg.

En sak som jag lagt märke till är att jag är lika töntig som alla andra föräldrar. Förr tyckte jag att det va jättetöntigt att prata bebisspråk och hålla på att gulla med bebisar, men jag har insett att jag pratar bebisspråk och gullar med en bebis som ligger i magen. Han har inte ens hunnit komma ut och jag har redan börjat med det beteende som jag en gång i tiden blev lite småäcklad av.
Men det krävdes väl att jag skulle få mitt mirakel för att växa upp och inse att det inte är något fel med att prata bebisspråk och gulla, utan det är något man gör utan att man ens tänker på det. Det kommer naturligt och det är faktiskt en aningen mysigare än att prata som vanligt, jag hamnar som i en bubbla där bara jag och lilleman existerar.

Nu ska jag sätta igång en film och gulla med magen. Och som vanligt så hickar han rätt mycket så jag fortsätter att tala om att han inte ska sörpla i sig fostervatten som en galning, min lilla hickande pojk.

Idag blir det surströmming hos mamma, kommer blir hur gott som helst!
Annars så har jag ingenting bestämt för dagen, det blir nog en lugn dag som det brukar vara.

Snart kommer min lilla prins och det är verkligen efterlängtat. Jag har nått stadiet då jag inte gruvar mig speciellt för förlossningen utan känner mer att den dagen får gärna komma så snart det bara går.
Lilleman rör sig mer än vad han gjort tidigare nu och jag hoppas att det är det sista rycket innan han kommer.
Jag längtar så fruktansvärt efter att få hålla honom, och nu är det snart dags. Jag är nervös men ändå så lugn.
En helt ny liten pojke ska komma till den stora världen, en helt ny person som jag ska lära känna och som ska lära känna mig. Egentligen så känner jag honom inte, men samtidigt så är jag den som känner honom bäst av alla. Jag vet vilka låtar han blir lugn av, jag vet vilken mat han rör sig mer av och jag vet hur han reagerar på vissa personers röster. Jag vet så mycket om honom samtidigt som jag inte vet något alls.
Men det jag vet till hundra procent är att han är min pojke och jag kommer alltid vara hans mamma. Jag kommer kämpa för honom mer än vad jag någonsin kämpat, och jag kommer göra det utan att tveka.

Idag har jag haft en mindre bra dag. Jag har mått illa, haft ont i magen och får inte behålla maten.
Men jag förhoppningsvis är det bättre imorgon.

Funderar på att gå på ica och köpa nått gott, även om jag inte får behålla det i magen så är det gott att äta. Men vi får se om jag finner orken.
Annars blir det att sätta på en film och bara mysa med magen ikväll.

Nu har jag en plan om att gå och sova, om lilleman tillåter det.
Idag har jag tvättat, gjort ärenden med personalen och varit över till mamma. Det räcker gott och väl för en dag känns det som.

Imorgon kanske Mr X kommer hit, hoppas hoppas. Jag saknar honom.

Jag är sämst på att skriva i bloggen, men jag kommer nog ha mer att skriva om när lilleman har kommit. Men som jag säger varje gång, jag ska försöka skärpa till mig!

Nu har jag äntligen hittat min usb-sladd till mobilen så nu kommer bilden på barnvagnen upp.