Dagen har inte varit så lugn som mina dagar brukar vara.
Jag, M och C har varit och handlat mat, varit på folkparken, försökt knippsa mina piercingar i bröstvårtorna, och tjollrat med min godman. Jag har även fått hem diskmaskinen som jag skulle få och så har jag försökt lägga alla barnkläder iordning i garderoben så att det blir lätt att hålla reda på storlekarna.
Nu är det bara en spjälsäng och en bebis som saknas, men det är ju påväg.

En sak som jag lagt märke till är att jag är lika töntig som alla andra föräldrar. Förr tyckte jag att det va jättetöntigt att prata bebisspråk och hålla på att gulla med bebisar, men jag har insett att jag pratar bebisspråk och gullar med en bebis som ligger i magen. Han har inte ens hunnit komma ut och jag har redan börjat med det beteende som jag en gång i tiden blev lite småäcklad av.
Men det krävdes väl att jag skulle få mitt mirakel för att växa upp och inse att det inte är något fel med att prata bebisspråk och gulla, utan det är något man gör utan att man ens tänker på det. Det kommer naturligt och det är faktiskt en aningen mysigare än att prata som vanligt, jag hamnar som i en bubbla där bara jag och lilleman existerar.

Nu ska jag sätta igång en film och gulla med magen. Och som vanligt så hickar han rätt mycket så jag fortsätter att tala om att han inte ska sörpla i sig fostervatten som en galning, min lilla hickande pojk.