This is for real

På senaste tid så har jag tänkt rätt mycket på hur det var i början då Sam kom.
Jag kan inte förstå att jag kände som jag gjorde då, eller egentligen så kan jag ju det, men det känns så dåligt att ha känt så. Jag har världens underbaraste son och jag skulle ha varit mer tacksam för att jag har honom.
Självklart så är det lättare i efterhand att tänka så, men det känns så tragiskt att jag faktiskt stötte bort honom i början. Han är min lilla prins som fyller mina dagar med skratt, bus och en massa kärlek. Synd bara att det skulle ta tid att förstå det.

Men nu, i dagsläget, så skulle jag aldrig kunna stöta bort honom från mig. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom och det vill jag inte heller göra, en dröm har slagit in och faktiskt så kan jag säga att verkligheten är så mycket bättre än drömmen.

Jag har en egen liten familj, vem hade kunnat tro det för 3 år sen? Inte jag iaf.
Jag har förändrats på så otroligt många vis and I love it!

Jag borde nog sluta skriva nu innan Sam vaknar, han gör sina små läten och rör på sig.
Jag älskar minen han gör på denna bild, så är det bara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback