Vad jag inte har berättat eftersom jag inte har skrivit på en evighet är att jag väntar en liten pojke!
Jag har inte skrivit på länge för att det finns så mycket känslor och tankar som inte går att förklara. En helt ny värld har öppnat sig för mig och jag välkomnar den med öppna armar.

Och snart är det dags för min lilla prins att komma ut till den stora världen. Det känns skrämmande men ändå så oerhört efterlängtat.
Sålänge han är i magen så kan jag skydda honom från det grymma som finns omkring oss, men när han väl kommer så vill jag visa honom allt det vackra som finns i världen.

Jag vill få pussa och krama honom. Jag vill få bli den där jobbiga mamman som aldrig vill att han ska växa upp samtidigt som jag vill att han ska lära sig stå på egna ben.
Jag vill se hans första steg, höra hans första ord, få se när han är kär för första gången. Ja, jag vill ha allt det där, och det kommer jag att få.

Det är inte alls länge kvar nu, inte ens 2 månader.
Jag känner hur han växer i magen, hur han rör på sig trots att utrymmet blir bara mindre och mindre. Jag kan känna när han har hicka, vilket han har väldigt ofta.
Det kan vara väldigt irriterande i vissa stunder, men det är min lilla älskling som är därinne och han får vara hur jobbig som helst för det är min son. Min lilla prins som lever och dricker fostervatten tills han får hicka.
Jag är lyckligt lottad!