Idag blir det surströmming hos mamma, kommer blir hur gott som helst!
Annars så har jag ingenting bestämt för dagen, det blir nog en lugn dag som det brukar vara.

Snart kommer min lilla prins och det är verkligen efterlängtat. Jag har nått stadiet då jag inte gruvar mig speciellt för förlossningen utan känner mer att den dagen får gärna komma så snart det bara går.
Lilleman rör sig mer än vad han gjort tidigare nu och jag hoppas att det är det sista rycket innan han kommer.
Jag längtar så fruktansvärt efter att få hålla honom, och nu är det snart dags. Jag är nervös men ändå så lugn.
En helt ny liten pojke ska komma till den stora världen, en helt ny person som jag ska lära känna och som ska lära känna mig. Egentligen så känner jag honom inte, men samtidigt så är jag den som känner honom bäst av alla. Jag vet vilka låtar han blir lugn av, jag vet vilken mat han rör sig mer av och jag vet hur han reagerar på vissa personers röster. Jag vet så mycket om honom samtidigt som jag inte vet något alls.
Men det jag vet till hundra procent är att han är min pojke och jag kommer alltid vara hans mamma. Jag kommer kämpa för honom mer än vad jag någonsin kämpat, och jag kommer göra det utan att tveka.